Onsdag 29/9 2010
En helt vanlig dag ser ut på förljande sätt. Uppe 04.00, en kopp kaffe eller två , lägga någon tvättmaskin, vika lite tvätt och hänga upp det som är färdigt. Snabb promenad , dusch och är vid jobbet i regel vid 05.00. Rensar och skriver ut mail, brukar ta en stund på morgonen och att svara på mail, beställer det som ska hem , lägger order som ska klippas eller stansas till Stefan och kollar att vi har material hemma.
Sätter mej och bloggar och lyssnar på musik en stund, och morgonbestyren brukar vara klara innan kl 07.00 . Sedan skriver jag ut packsedlar och fraktsedlar fram till kl 09,00, då vi tar en snabb frukost och ger hundarna mat. Åter jobb, jobb,jobb, fram och under förmiddagen dyker lastbilarna som ska lämna saker upp.Det jobbas fram till att någon säger att det är mat någon gång på eftermiddagen ;-) Jag hinner oftast inte med. Igår var Stefan borta hela dagen så då slet jag som ett djur med alla kartongerna för att hinna med tills att lastbilarna kommer. Anton fick stå för matlagningen och jag svepte middagen på 5 minuter tror jag .
När alla lastbilarna har dykt upp under eftermiddagen , brukar vara 2-3 olika som kommer , börjar skrivbordarbetet igen med prisättning, fakturering, plocka ihop prover som folk har ringt om och skicka offerter om det är några. Senast klockan sex kan jag jobba till för då måste jag ner med breven innan de tömmer brevlådan.
Det låter ganska tråkigt kan jag tänka , ett ensamt jobb, ofta bara med lite kundkontakter under dagen men inte så mycket socialtid med någon. Alltid samvetskval för att man inte finns till för barn och vänner, alltid rädd att man ska bli nördig i sin ensamhet som man sett så många andra bli.
Jag tycker om mitt jobb, det är ofta många roliga saker som händer, och många intressanta idéer som man får vara med och utveckla , men ibland är det tungt och slitigt och bara strul, och det känns ganska instängt och meningslöst.
Ja det var den dagen det och det finns ingenting annat roligt att skriva. Kan bara konstatera att på NT-bloggen hade BéTé skrivit något tänkvärt idag, att det är dax att ta tag i den bistra sanningen. Budgeten. Strunta i block och ideologi , tydligt ledarskap och vara så eniga som det bara går. Fasiken vet om inte detta skulle göras innan det bestäms om vem som skulle leda kommunen.
För sanningen är ju att det kan bli precis hur som helst med det, och det är nog inte klart på länge än. Så börja jobba istället , tillsammmans och mot ett mål , att få kommunen på fötter.
En rolig sak igår var det. En kompis på nätet visade upp ett klipp från nyheterna, på hennes syster som precis hade blivit opererad med en ny metod i hjärtat. En klämma lagade hjärtklaffen och det gjordes genom att de gick upp genom ljumsken. Detta är kanske samma sak som jag har , jag har skjutit på denna operation , för det finns ingen möjlighet för mej att vara sjukskriven i ett år . Nu kanske det går att på några dagar fixa till detta , det vore väl fanstastikt och en stor, stor , sten skulle falla , för det här går jag och tänker på väldigt mycket.
Over and out från en trött, sliten, rastlös och uttråkad kardborrebandsarbeterska !!!
Kram
dagens dagbok ligger i min blogg.. pözz
skriven