Idag säger vi grattis till "lillplutten" Anton som fyller 19 år. Valborgsafton -92 var en snöblaskig historia kan jag tala om. Jag låg inne i Norrköping på salen och tittade ut över staden och alla fyrverkerier. På den tiden, inte bara fick man, utan man SKULLE ligga kvar i 10 dagar när man var "snittad" , men efter 3 dagar, hade jag fått nog och bråkade mej ut från sjukhuset. Kallt som attan var det, så vi var tvungna att köpa på oss overaller och mössor till lillplutten, och bara någon vecka senare, slog vädret om, och jag tror inte det har varit någon varmare och soligare sommar sedan dess;)
Anton fick förövrigt komma och provjobba redan idag på det jobbet som han sökte igår, därmed är det inte säkert att han skulle få det ändå.
Det är svårt att få sommarjobb för ungdom nu för tiden, säger dom. Men (peppar, peppar) Anton och Lina har alltid haft jobb, och det är jag evigt tacksam för. Jag tycker också att det är bra att de söker sej härifrån och får lite perspektiv utifrån ( framför allt för att inte bli som jag;)
Igår skulle vi träna ihop med kyrkokören inför Valborg, och redan vid förra gången frågade jag om hur vi skulle göra med fikat, för Yvonne hade bakat för de nio ggr som vi hade kommit överens om, och nu var ju som sagt en kör till med.
Hon "snoppade" av mej och sa att vi skulle inte ha fikabröd och Kyrkokören stod för kaffe. PUNKT!!!
Ok, tänkte jag , då får jag väl fixa kaffebrödet själv då, vilket jag också gjorde. När jag såg att klockan snart var dax att sätta igång igår, och ingen rörde sej mot köket, frågade jag hur det blev med kaffet. Något förvirrat blev det, men en Berit visade mej ut i köket, tog fram en burk med 7 kaffefrön i , konstatera att jag kanske fick ihop till en kanna, vände på klacken och gick ut. VI VAR 50 STYCKEN.
te till en kanna!!!
Där stod jag och kören satte igång i rummet brevid och sjöng för fulla muggar. Det blev till att sätta sej i bilen, åka och fixa kaffe, sätta på kaffe till ett helt kompani.
Och så har vi ju diskningen efter, som tar minst lika mycket tid, så jag var i princip inte med och sjöng.
När en tant i snorkig ton också frågade - Finns det inte the ???? Då fick jag bita mej i tungan för att inte säga något ;)
Men jag kan säga att det lät förjäkla bra när dessa två körer sjöng. Det var så att man fick gåshud, så maffigt var det !!! Skitsnyggt !!!
Lokalt handlande håller Thomas och Ekubator på med. Härligt!!! Det behövs påminnas och hittas på saker om det, hela tiden, för att uppmuntra.
Även om jag är en inbiten stadsresenär, så är jag faktiskt väldigt köptrogen våra affärer här hemma. Och ibland kan jag även kolla ut saker i stan för att be dom beställa hem här istället. För den dag vår affär slår igen så flyttar jag med.
Stefan är nästan ännu värre ;) Om han följer med (eller rättare sagt får föja med ) till stan någon gång och vi bestämmer oss för att äta ute, så hittar han alla fel på alla matställen i stan och bilen stannar inte förrän vi kommer innanför kommungränsen ;)
Ibland finner jag detta smått irriterande !!! ;)
och framför allt är servicen så mycket bättre här hemma, så mycket tror jag man tjänar på att handla här.
Nu jobb, också måste vi ju trolla fram någon tårta tills ikväll också ;)
Kram