Kommer ni ihåg min kompis Ulla???http://cizzieensam.blogg.se/2010/april/utkast-april-29-2010.html#comment
Denna alldeles vanliga kvinna som lever ett alldeles vanligt liv.
Strax innan hon fyllde 40 var hon och såg en film, den filmen var startskottet för en dyster höst. Vet inte vad som hände men antagligen fanns det i sinnet redan innan, men efter den var det verkligen nattsvart för henne.
Har man inte drabbats av en depression innan, förstår man inte vad som händer.
Det fanns inte något som var skoj längre, barnen var stora och behövde henne inte längre, jobbet var en pina att gå till och hon hade ingen lust att prata med vänner, hon som vanligtvis var ganska social. En helt vanlig 40-års kris kan man väl konstatera att hon fick så här i efterhand, men hon tyckte verkligen att det inte fanns så mycket roligt kvar i livet. Allt skulle gå utför och detta skulle man stå ut med i kanske 40 år till. Man skulle bli tjockare och tjockare, fulare och fulare, ingen skulle vilja ha en till någonting, och på sin höjd fick man sitta på en parkbänk och mata fåglarna för när man var så himla gammal , så i princip var livet slut , tyckte hon ;)
Det hela vände på våren året därpå, när hon fick ett nytt intresse, så inspirationen och nyfikenheten tog överhand, och självkonsentrationen släppte bit för bit och hon vände blicken utåt. Livet tog ju inte slut , bara en liten vändning, en ny fas, och på många sätt en bättre fas, och just nu är hon nog inne i den hittills bästa fasen i sitt liv, och det skulle hon nog inte i sin vildaste fantasi trott då.
Depression går 97% av mänskligheten igenom någon gång i livet. Ibland är man så lagd att det kommer och går, ibland kommer det fort som ett brev på posten. Men hur det än är så handlar det bara om en "nivå" i blodet av ett ämne som kallas seratonin (eller nåt). Halten av seratonin kan sjunka av olika orsaker. Sjukdom, stress , en händelse i livet eller så har man helt enkelt en halt i blodet som ligger och pendlar. Man har också , både män och kvinnor olika hormonfaser i livet som spelar in.
Så det ända man faktiskt behöver göra när man får en depression ( och har du inte haft en än, så kommer du att få det) är att höja seratoninhalten i blodet. Så lätt är det väl inte tänker du , men faktiskt så är det så enkelt, om man har tappat lusten och livsgnistan. Oftast läker det ut av sej själv, men varför inte hjälpa det på traven ??? Tabletter (lyckopiller) finns som man kan äta över en kort period (eller ha hemma) men vissa saker vet man också med säkerhet höjer seratonihalten i blodet , som motion, eller choklad. Men även musik, ett brinnande intresse för något nytt , eller bara att rensa ut en massa måsten som man tycker att man har hjälper.
Behöver man verkligen vara så "drivande" på jobbet som man alltid varit i hela sitt liv??? Nej det behöver man inte, man kan lätt bara göra det nödvändigaste och inte mer under en period.
Inget är värt någonting om man inte kommer till rätta med det hela , för det påverkar hela familjer, vänner och alla i ens närhet , vare sej man tror det eller ej, och eftersom det går att hjälpa snabbt och kvickt så finns det ingen anledning till att ta tag i saken. Så gör det !!!!
*******************************************************************************************
Gårdagen var full av glada händelser och vänligt sinnade telefonsamtal och skrivna texter som jag läste . Ibland är det förbannat lätt att heta Cizzie och igår var en sådan dag, då man både blev glad, rörd och bara mådde bra.
Det behövs så lite, för att man kan få en annan människa att växa och ändå så tar man sej inte den tiden alla gånger.
Idag är det marknad och det slutar väl som vanligt med att man har gått där nere ett varv och köpt de där brända mandlarna som egentiligen är alldeles för söta, och frusit häcken av sej, och kanske till och med tvingats upp i någon karusell av någon av ungarna så man mår än mer illa, men man åker ner varje år iaf, för visst är det något speciellt med Oktobermarknad ?????
Kram och ha en bra dag .